Jag är den eviga studenten ständigt involverad i någon slags lärande med oftast flera böcker på gång samtidigt. Jag lyssnar på internetradio, poddar och går onlinekurser. Många är de lärare som inspirerat mig under årens lopp men kanske har jag lärt mig allra mest igenom mina egna nära relationer. Till skillnad från traditionella lärare som vi öppnar upp för på ett intellektuellt plan är våra närmaste relationer till för att avslöja alla delar av oss som vi egentligen inte vill erkänna. Vi lär oss gränssättning, förlåtelse, acceptans och kanske det viktigaste av allt, vi utvecklar vår förmåga att älska och bli älskade.
Varje person i vårt liv är där för att utmana oss och för att hjälpa oss att lära och växa. Genom våra relationer öppnar vi upp för de djupare sanningarna om vilka vi egentligen är och vi utmanas att bli den bästa versionen av oss själva. I relationer bildas energitrådar mellan människor. En slags osynliga energimässiga kopplingar vilka kan vara både positiva och negativa. De negativa energibanden kan göra oss trötta, irriterade och de kan påverka oss långt efter att en relation tagit slut och till och med efter att den andre gått över till den andra sidan. Vi kan klippa de negativa banden genom att först göra oss medvetna att de finns, förstå syftet och lärdomen med relationen och därefter klippa dessa kopplingar, den dysfunktionella biten i relationen.
Ofta fokuserade på andra, på vad de gör eller inte gör, glömmer vi bort att den viktigaste relationen av dem alla trots allt är relationen till oss själva. Att ha en bra relation med sig själv är den mest meningsfulla relationen som vi någonsin kommer att ha. När vi är uppmärksamma på vad som händer inom oss, när vi sätter upp sunda gränser, när vi tar hand om oss och ser till att även våra behov räknas har vi en bra förutsättning för att skapa goda relationer till andra.
De flesta människor bär på någonting i sin ryggsäck. De flesta av oss har någon gång blivit sårade, känt sig avvisade eller kränkta. Vi har kanske jobbiga upplevelser från barndomen, ofta begravda djupt ner i vårt undermedvetna. Många kämpar med negativa, malande tankar och styrs av trossystem som gör dem ledsna och hindrar dem att vara sig själva, att vara trygga och att leva sitt liv fullt ut. Det är inte alltid lätt att förstå vad som egentligen stoppar oss men att förstå är oftast det första steget mot förändring, mot något nytt. Det är viktigt att identifiera de mönster som vi upprepar men som inte leder någonvart. Om man upprepar en sak tillräckligt många gånger blir den till slut sann.
Vi brottas med osäkerhet, låg självkänsla och rädsla för misslyckande. Alla söker vi efter en meningsfull plats i världen och alla drabbas vi ibland av känslan av att det kanske inte finns någonstans att ta vägen och att ingen egentligen bryr sig. Vi glömmer bort att vi inte är vår historia och att vi kan välja om vi vill fortsätta att strö salt i våra sår eller vi kan bestämma oss för att börja läka. Våra största gåvor är förmågan att älska och kraften att skapa vår egen historia. Vi kan röra oss bortom våra negativa berättelser och författa en bättre, en som uttrycker det bästa av vilka vi är. Det kräver mod, tillit och hopp. Det kräver att vi tar ett fullständigt ansvar för vilka vi är. Detta är den högsta formen av självkärlek. Vi är alla magiska, kreativa varelser bortanför vad vi kanske kan förstå vid den här tidpunkten i mänsklighetens evolution. Vi är meningsfulla och vi har alla ett syfte, en unik uppgift. Lita på dig själv tillräckligt mycket så att du kan hela ditt hjärta och låta världen höra din sanna röst.
Комментарии